Pilgrimsvandringar

De som ger sig ut på en pilgrimsvandring, ensamma eller tillsammans med andra, kan ha olika syften. Någon söker tystnad och andlighet, en annan strävar efter avskildhet och en paus från vardagen. Den traditionella pilgrimsleden vandras inte enbart av religiösa skäl, det kan också t.ex. handla om att ta historiska fotsteg och gå där andra vandrare gått och på samma gång leva sig in i den historiska känslan.

Den fysiska ansträngningen, att orka och att uppnå sitt mål upplevs av många som en stärkande erfarenhet. Dock bör nämnas att pilgrimsvandringar inte alltid behöver vara långa.

Olika former av pilgrimsvandringen hittar sina utövare i alla åldersgrupper. Internationella pilgrimsleder är idag viktiga turistmål.

Under medeltiden var pilgrimsvandringar en del av finländarnas andliga liv och färder gjordes till både avlägsna platser och till kyrkor i närheten. Pilgrimsfärden var en viktig del av den medeltida kyrkliga och andliga kulturen. Under medeltiden, när helgonkulturer blev vanligare, sökte sig fler människor till helgonens gravar och till platser där helgonens reliker förvarades. Skälen till att göra pilgrimsfärder under medeltiden varierade. Ett av de viktigaste motiven var vördnad för helgon, men samtidigt gjordes också pilgrimsfärder som ett tecken på tacksamhet, för att be om hjälp eller för att sona ett brott.

Enligt den katolska kyrkans lära måste en kristen bekänna sina synder och göra botgöring som ålagts av biktfadern. Man måste gå igenom skärselden innan man kunde komma till himlen. Pilgrimsfärder var ett sätt att förkorta tiden i skärselden och detta gjordes genom att besöka specifika kyrkor eller altare. Avlater användes för att uppmuntra kristna till pilgrimsfärder men också för att skänka pengar och viktiga föremål till kyrkor och deras altare.

Att ge sig ut på pilgrimsvandringar, oberoende om sträckan är lång eller kort, krävde och kräver alltid planering och praktiska arrangemang. Pilgrimerna utnyttjade det befintliga vägnätet och åtnjöt i princip immunitet när de reste med heliga avsikter. Det var inte bara årstiderna, vägförhållandena och det omväxlande vädret som påverkade färdvägarna, också den liturgiska kalendern och t.ex. exakta högtidsdagar som nämns i avlatsbreven beskrev när och vart pilgrimerna skulle göra sina pilgrimsvandringar.

Under den lutherska tiden (ca 1550-talet framåt) föll pilgrimsvandringarna bort. Den främsta orsaken var att frälsningen och försoningen för synderna enbart är Guds handlande pga Jesu död och uppståndelse. Alltså vandringar för att sona synder blev meningslösa och understöddes inte av kyrkan. Alla kyrkor, församlingar och präster ansågs ha samma tyngd och rättigheter vilket gjorde att behovet av speciellt heliga platser inte fanns. En annan orsak var den lutherska kyrkans från början nära band till den världsliga makten. Pilgrimsvandringarna kunde tidvis beröra upp till 50% av den arbetsföra befolkningen vilket betydde mindre inkomst och skatter för kungen. Alltså var det bäst att människorna hölls hemmavid och utvecklade sin näring så att skatter kunde flyta in.

Ännu under 1900-talet var pilgrimsfärder i Finland ett ganska ovanligt fenomen. Under 1990-talet förändrades situationen och intresset för pilgrimsvandringar började öka. Idag har pilgrimerna olika religiösa eller icke-religiösa bakgrunder och varierande orsaker att vandra.

Genom Korsnäs går pilgrimsleden StOlav Osthrobotnia. Se närmare via denna länk:

St Olav Ostrobothnia | En europeisk pilgrimsvandringsled genom Kust-Österbotten

Här finns historien om vandringsleden, ledens sträckning genom Österbotten och praktiska tips för att planera din pilgrimsvandring.

Pilgrimsvandring i Korsnäs

Församlingen har ordnat pilgrimsvandringar på pilgrimsleden och i samband med dem pilgrimsmässor.

Temat pilgrimsvandring finns också med i konfirmandundervisningen.

I samarbetet med skolorna är pilgrimsvandring en möjlighet som används.

Om Du har idéer och vill bidra till hur pilgrimsvandringen förverkligas i vår församling, kontakta kyrkoherden på telefon 044 410 1821.